Vad betyder trauma?

Ordet trauma härstammar från grekiskan och betyder ursprungligen ”sår” eller ”skada”. Idag används begreppet även för att beskriva hur svåra och överväldigande upplevelser kan påverka oss psykologiskt, känslomässigt och kroppsligt.

​

Trauma uppstår när vi råkar ut för något så överväldigande, skrämmande eller smärtsamt att hjärnans och kroppens förmåga att bearbeta händelsen blir helt överbelastad. Det handlar därför inte bara om vad som faktiskt hände, utan framför allt om hur vi upplevde det. När en situation upplevs som ett hot kan det förändra hur vårt nervsystem hanterar stress och upplevd fara, reaktioner som kan sitta kvar långt efteråt och påverka våra känslor, tankar, relationer och självbild.

​

Trauma kan uppstå efter en enskild "stor" händelse, men också genom långvariga eller upprepade "små" erfarenheter av otrygghet, avvisande eller smärta. Det går ofta att dela upp i några huvudkategorier:

​

• Enskilt trauma: En specifik, avgränsad händelse, till exempel en bilolycka, ett rån eller en naturkatastrof.

• Komplext trauma: Att under en längre tid vara utsatt för svåra situationer som man inte kan fly ifrån, till exempel upprepad försummelse, mobbning eller våld i nära relationer.

• Generationsöverskridande trauma: När obearbetat trauma hos föräldrar eller tidigare generationer påverkar hur man är med sina barn och hur barnen utvecklas.

​

Det är viktigt att komma ihåg att människor reagerar olika. Det som blir överväldigande för en person behöver inte påverka en annan på samma sätt. Våra tidigare erfarenheter, tillgången till trygghet och stöd samt omständigheterna kring det som hänt spelar roll för hur vi påverkas.

​

Trauma behöver inte heller alltid vara tydligt eller synligt utåt. Ibland visar det sig genom exempelvis oro, sömnsvårigheter, spänningar eller värk i kroppen, starka känsloreaktioner, svårigheter i nära relationer eller en ihållande känsla av otrygghet, även när livet på ytan verkar fungera väl.​ När kroppens stressreaktioner fortsätter att aktiveras trots att faran är över kan det bli svårt att känna sig lugn, trygg och närvarande i nuet. Det betyder inte att det är något fel på dig. Reaktionerna kan vara begripliga utifrån det du har varit med om och hur du en gång behövde anpassa dig för att hantera situationen.

​

PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, är en diagnos som kan utvecklas efter traumatiska upplevelser. Alla som har varit med om svåra händelser utvecklar inte PTSD, och traumarelaterade besvär kan finnas även utan att kriterierna för diagnosen är uppfyllda.

 ​

Hur kan trauma visa sig?

Trauma kan påverka oss på många olika sätt, och det ser inte likadant ut för alla. Ibland är reaktionerna tydliga, medan de i andra fall kan vara mer subtila och svåra att förstå. Du kanske märker att du reagerar starkare än du själv förstår, har svårt att komma till ro eller känner dig fast i mönster som du trots din förståelse har svårt att förändra.

 

Trauma relaterade reaktioner kan bland annat visa sig på följande sätt:

​

• Känslomässigt: Du kan uppleva starka och plötsliga känslopåslag av rädsla, sorg, ilska, oro, skuld eller skam, som ofta inte står i proportion till det som utlöste dem. Ibland utan att faktiskt förstå vad det var som utlöste dem. Du kan också känna dig känslomässigt avstängd och ha svårt att komma i kontakt med dina känslor.

• Fysiskt: Kroppen kan reagera med spänningar, yrsel, huvudvärk, magproblem, illamående, värk eller utmattning. Du kan känna dig ständigt på helspänn, ha svårt att slappna av, eller i stället uppleva en form av avdomning eller frånkoppling från kroppen.

• Mentalt: Du kan ha svårt att koncentrera dig, uppleva dig som att behöva vara på din vakt och skanna omgivningen efter hot, även när det inte finns något uppenbart hot. Minnen, bilder eller drömmar från svåra upplevelser kan tränga sig på. Ibland kan det kännas som att du befinner dig i en bubbla och du kan känna dig distanserad från dig själv och andra, leva till stor del av livet i dina fantasier och ha svårt att vara närvarande i nuet. Du kan också ha lätt för att fastna i ältande av negativa tankar och ha lätt för att måla upp katastrofscenarier i vardagen. 

• Beteendemässigt: Du kanske undviker människor, platser eller situationer som påminner dig om något svårt du varit med om. Det kan också vara svårt att släppa behovet av kontroll eller att våga möta sådant som väcker obehag, även när du egentligen vill kunna göra det.

• Relationellt: Du kan ha svårt att lita på andra och känna dig trygg i nära relationer. Kanske drar du dig undan och isolerar dig, har svårt att släppa andra nära. Du kan känna en stark rädsla för att bli avvisad eller övergiven och uppleva stora och plötsliga känsloreaktioner vid minsta tecken på avvisande. Du kan också ha svårt att sätta gränser, uttrycka dina behov eller avsluta relationer som egentligen inte är bra för dig.

• I vardagen och i relationen till dig själv: Du kanske upplever att du sitter fast i återkommande reaktionsmönster, trots att du förstår varför de har uppstått och verkligen vill förändra dem. Det kan finnas en känsla av att inte komma vidare, att ständigt behöva kämpa eller att inte riktigt veta vem du är. Du kan kämpa med låg tillit till dig själv och dina förmågor och ha en ihållande känsla av inre tomhet eller skam. Det är som om en osynlig mur står mellan dig och den trygghet du så väl behöver, vilket kan göra det svårt att tro på att en förändring faktiskt är möjlig.

 

Det är viktigt att komma ihåg att dessa reaktioner kan ha många olika orsaker och inte nödvändigtvis innebär att du har varit med om ett trauma. Men om du känner igen dig i flera av dem kan det vara värdefullt att utforska vad dina reaktioner handlar om och om tidigare erfarenheter fortfarande påverkar dig i nuet.​​​

​

För vem?

Insatsen riktar sig till dig som har upplevt någon form av trauma. Det kan handla om enstaka händelser som en förlossning eller ett övergrepp, men också om långvarig utsatthet, barndomstrauman eller andra relationsrelaterade trauman. Du behöver inte ha en formell diagnos för att söka hjälp – det räcker att du upplever att tidigare upplevelser fortfarande påverkar ditt mående.

​​​​

Förhållningssätt

Jag arbetar med respekt för varje människas unika upplevelse, tempo och behov. Trygghet, autonomi och samarbete är grunden i arbetet. Målet är inte att "ta bort" det som varit, utan att du ska få möjlighet att återta makten över ditt liv, bygga inre trygghet och kunna leva mer närvarande, både i dig själv och i världen.​​​​

​

“I have come to the conclusion that human beings are born with an innate capacity to triumph over trauma. I believe not only that trauma is curable, but that the healing process can be a catalyst for profound awakening—a portal opening to emotional and genuine spiritual transformation. I have little doubt that as individuals, families, communities, and even nations, we have the capacity to learn how to heal and prevent much of the damage done by trauma. In so doing, we will significantly increase our ability to achieve both our individual and collective dreams.”
― Peter A. Levine, Healing Trauma: A Pioneering Program for Restoring the Wisdom of Your Body

​​

Mer om metoden →

​

Mer om mig som behandlare →

​​